fbpx

Övergången till den andra sidan

Jag kommer aldrig att glömma min fars övergång till den andra sidan

Cellgifterna var nog det värsta som min pappa kunde få och så otroligt fort de bröt ner min pappas kropp, och han kände en olustkänsla till att ta dem överhuvudtaget men läkarna ansåg att det var det enda som kunde rädda hans liv. Min far kände hela tiden att dessa cellgifter skulle påskynda bortgången och att han skulle bli sämre – men – han hade inget att sätta emot (sjuk som han var) med läkare som menade att det var hans enda chans till att leva. Det tog bara 3 månader för hans kropp och immunförsvar att brytas ned, han tappade sitt hår och han tappade aptiten, livet rann ur honom.

Livsglädjen försvann mer och mer och man kunde se hur han förberedde sig på att lämna. Bara 3 månader att helt tyna bort och då lämnade läkaren över min far till den palliativa vården de sista fyra dagarna. Jag har aldrig sett något liknande och jag kommer aldrig att glömma den dagen då han gick över, som en utmärglad kropp men ändå starkare än någonsin utav min Reiki energi som jag givit honom dagligen de senaste fyra dagarna mer intensivt än förut. (Läkaren menade på att det var jag som uppehöll honom vid liv pga min Reiki, i annat fall skulle han ha gått över tidigare enligt henne.) Hans själ fick en enorm kraft och trots att läkaren och sköterskorna sade åt mig att det fanns ingen anledning att prata med honom, för han kunde ändå inte svara fullproppad av morfin – men – de hade fel. Han svarade på Reiki behandlingen, han visade tydligt med ansiktsuttryck att han såg den underbara övergången som öppnade upp just den dagen, jag såg i hans ögon och på hans ansiktsuttryck att han såg det jag berättade om “den där vackra bron över till den andra sidan” och han fokuserade sin blick och kramade hårt min hand och sade orden “ja, jag ser”….

Hans hand och resten av kroppen vibrerade och blev alldeles varm av Reiki energin, jag kunde känna hur den fyllde hans kropp med kärleksfull värme och vitalitet. Sköterskorna förklarade att hans kinder “blossade upp” och trodde att han fått feber, men tempen visade på normal temp och strax innan jag började ge honom Reiki så vart han iskall om fötter och händer. Inombords visste jag, han visste och vi var ett i just det ögonblicket och där lämnade jag över för min mamma att ta plats för att säga “på återseende” till den man hon älskat över allt annat och delat sitt liv med under dryga 60 år tillsammans. Min far, han lever kvar i minnet och dagen efter sin bortgång kom han tillbaka, precis som han lovat mig, som en fågel med budskapet om att “nu var han fri sin sjukdom”.

När askan skulle spridas för vinden kom han med budskapet samma tidiga morgon, återigen som en fågel, som jag fick hålla i min hand och ge Reiki till.

“You were allways on my mind”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.